Nakna fönster.
Nakna andar dignar ner
och dansar runt på gamla kullerstenar.
Ändå en lugn atmosfär.
En tidsepok ger ett sken av
gamla mönster.
Jag faller inte nu... jag upplever
att lugnet i mitt inre mjukar upp och lenar.
Jag mår bra här.
Det trodde jag inte, det anade jag bara ett tag.
Nu ser det lite ljusare ut fast det ännu inte är dag.
I morgon kommer jag upp igen till mitt nya Jag.

Bland dimstråk och gatusten
plockar jag bland det vanliga en stund.
Sen hoppas jag få sova en extra blund.
I mina extra nya händer ska jag
lägga min trötta själ och sänka ner kroppen
djupt i den nya sängens blåa madrass.
Här får jag ett riktigt mjuk-pass.
En liten sol ligger på ena kudden och sussar.
Vi behöver läkas och helas, jag mor, han barn
och min andra sol skiner där hemma
och pappan jag gärna vill ge hundra pussar.
Enskilda men inte skilda åt.
Jag vill hellre komma hem och mötas igen
än till samma gamla skrik och gråt.

I ett naket fönster vill jag skapa nya mönster.