Jag dricker te med smak av citron och du håller i en kopp med kaffe. Vi sitter i ditt kök med blå köksluckor. Det var länge sedan och du berättar om händelser som får dig att le och som lägger stenbumlingar i min mage. Jag grimaserar och skyller på teet blivit beskt.
Du spiller kaffe på golvet och jag missar soptunnan med tepåsen. Det är sent och jag borde gått hem för länge sen. Det är bara det att jag aldrig har förstått det du sa om hur en hel som delas i två ändå blir två hela när jag bara känner mig halv. Men jag är nog bara dålig på matematik.