Beskriver hur det var när jag operera mig. Första stycket är vad jag trodde min själ gjorde under tiden jag låg ner sövd i sjukhuset. Och jag kände precis så i första stycket efter en vecka tänkande.
Befinner mig ej på jorden
Följer stigen genom mörker
Finner mig själv
I
Den himmelska perrongen
I tystnaden
Uppkommer ljud
När hjärtat slår högt
Återuppväcks
För blodet som hostas ut
En falsk känsla av att ha varit klinisk död
I
Minuten
En spruta
Med kemikalisk medel injiceras
I den blå ådran
Ett par sekunder
Tickar
Somnar in i en djup dvala
Ögonlocken sakta stängs
Drömmar raderas
Medan sinnet tar sin vila
Medvetandet har återkommit
Ögonen sakta öppnas
Och tiden passerat
Minnet suddas ut
När drogen fått värka
Men återfår den
Som pussel bitar
Placeras varsamt tillbaks in i bilden
En känsla
Vidrig att uppleva
Av rädslan för mörkret
När intet var omkring mig
Nästa text
Föregående
