när till slut natten kom
lade jag mig till ro, slöt mina ögon

bakom silvervita väggar
prasslade oavbrutet livet

ville

jag skulle leva, ej drömma
ta med mig det jag hade

flyga helst till kommande näste
som var placerad på jord


i en gulddröm svängde gungan
min kjol blev vingar

tog mig till kusten
bar mig över moln

bort

till ett hem
nära slutet

av marken

nära

jord

och sten


vakna snäckskal
din gömma

ditt mönster

att glömma


fötterna mot sanden
kornen

stanna

och le