Lever vinglösa människor?

Kommer själen till
sin rätt i för trånga skor?

Frågor att svara för
i demokratisk ordning.

Kvinnliga vidunder
ägnar sig åt att upptäcka
sexualiteten.

Ordregn ur månskuggad himmel
sipprar sorg – rubriker och åter rubriker

Hämnd och hopp skär i hjärtan
som pumpar tillbaka varje nu till ett då

Nuets skede ryms inte i ett sedan
men arkiveras trots sitt ringa värde
på angiven plats i facebookens fotoalbum

Flickor och pojkars fantasier
realiseras till långt under inköpspris

Väljaren ropar övergivet efter hjälp
att klistra ihop alltför flyktiga löften

Kohagars taggtråd är inte ens ett minne
värt att nämna då stordriftens logik
sopat nostalgin raka vägen in
i återvinningens metamorfa förvandling
till oigenkännlighet

Ur de köpstinnas svettångor reser sig en doft,
eller stank, av det omättbara
- ett slags ansvarsvill materialism
som sätter förnuft ur spel.

Vägen till graven
går genom soffdrickat och tömda chipspåsar
– flimmerteve låter jordens och människans
helvete passera revy.

Vi sitter alla till bords
för att ta del i utfodringen
medan vi helt utlämnas
åt vårt bristande förstånd

Desperat, men meningslöst ropar vi
- var är jaget på väg, finns det något vi,
längre orkar inte tanken hålla samman
utan att brisera

Vilse ser vi tillvaron krackelera
– vardagsfragment sprids som agnar,
tomma skal - lika tomma som ögon,
lika tomma som liv
– lika tomma som,,,

Rösten minns inte tiden – inte leken
– inte heller den äkta känslan,
den ursprungliga,
den oberäknade som aldrig kalkylerats
eller erbjudits som kompensation
för det förlorade,
minns inte heller mutan som fick oss att avstå
från vårt förstånd
– den bara pratar på,,,

Innerlighetens segrar
som en gång lät ljuset sippra in
har arkiverats i mörka valv
för att dölja förlustens smärta

Vi bygger murar, vi konstruerar förlopp
och vi sätter på allt mörkare
och mörkare glasögon
för att slippa se

Bakom muren bor barnen
som för alltid förlorat sina drömmar
– bakom samma mur bor också de döda barnen
som förlorat även sin längtan.

Men vad betyder det
då ordens mellanrum
säger mer än deras mening.

Livet har slutat vibrera

– vem kan säja att den funnit
något giltigt skäl då livet fångats
av underlåtenhetens vaga velande
som inget gjort
och inget heller ville göra

- då både dröm och längtan amputerats.