Kärlekssubstitut.
Väl beprövade rörelser.
Dagarnas längd.
Helgens helgd.

Stofft stormar,
skymmer sikten.
Väggmålningen
i den rosa salen,
ensam med gud.

De själlösas räddare.
De börtrövades förgörare.
Storkbarnen och baalsdyrkarna
trycker handen hårt
runt det ekbetsade armstödet.
Vecka efter vecka,
tid efter tid.

Satan och jag,
vi tog dagen som den kom.
- Håll ut, håll ut broder,
det blir bättre sen någon gång,
sa han och skrattade;
åt mig,
men inte med mig,
som elaka människor har för vana att göra.

Det är aldrig över, borde han förklarat.
Det finns en musik som aldrig slutar spela,
det är det som är helvetet.
Ur konferenshögtalarna i marmorsalen
samma slinga, samma avskildhet från livet.
Skuldens musik, snällhetens tama handslag.

Sopptippen för de nyrikas lyxartiklar,
där de begagnade döda sjunger för sina liv.
I leende rader:
Utsökt lydiga lik.