Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Känslan som aldrig lämnar mig ifred

Det är jag som stjäl din fix när du tänder av
Jag skrattar när du bryts ned i tomhetens hav
När en man hänger upp sin snara
Då hjälper jag till med knuten
När ett flickebarn får sitt underliv försvara
Ja, då påminner jag henne senare om kuken

När mardröm blir till verklighet
Står jag gömd i era skuggor
Och det är jag som spottar på dig
När du gråter dig till sömns
Jag rör mig inte i mänsklig form,
Ty jag avskyr allt ni står för
Jag är ett nattsvart väsen,
Osynlig för blotta ögat
Känslan som aldrig tycks lämna dig ifred

Du kan be mig försvinna
Men aldrig få något svar
De kallar mig Ångest
Och jag är allt du har kvar




Fri vers av Undergång
Läst 540 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-02-22 15:32



Bookmark and Share


  Armo
Skickligt hur du förmedlar och beskriver känslan. Gillar dina tankebanor.
Men tre djupa andetag och ett orubbligt sinne räcker för att ''du'' ska försvinna
2013-11-22

  Micky
grym!
2011-02-24

    ej medlem längre
Lovar att bekämpa dig hela mitt liv.
2011-02-22

  Julio VIP
Har alltid gillat din poesi, du inspirerar med starka mörka toner av texter. Bra skrivet
2011-02-22
  > Nästa text
< Föregående

Undergång
Undergång