Att kämpa mot inre demoner är allt annat än lätt
Jag korkar upp och sköljer ned tankarna med en skvätt
Avnjuter ruset i någon form av bitterljuv uppgivenhet
Och gömmer mig från Västerås' grymhet
Halsar i mig gamle hembränt på 47
Jag har inte gråtit i år, måste vara vuxen nu
Kapabel till att fatta egna beslut
men idag blir det den enkla vägen ut

Och jag dricker mig blind i ett försök att finna en inre balans
Mellan naturens vackra och allt det fula vi människor är
Skogen är nära men idag bjuder jag upp till mardrömsdans
Instängd i min mörka Västerås-lya, där verkligheten tär
Ensam sjunker jag in i min sedvanliga fylletrans
Stänger ögonen och glömmer min misär
För en kort stund är jag inte längre här

Denna stad ger folk psykos
och ett tillstånd av medvetslöshet bör uppnås
till och från för att inte förgås
Återigen somnar jag in som i narkos
Farväl Västerås...