Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
you might say the joke's on me


jag ville känna på tomheten innan jag gav den ett namn

det finns sprickor i min skyddande hinna, det finns sprickor där
för att jag inte var på vakt & lät folk komma nära,
när dem inte borde varit där.
jag behöver isolera mig. ifrån allt & alla.
men mina drömmar lockar tillbaka mig,
jag saknar doften av att inte vara ensam.
så fort jag sluter mina ögon snurrar det i huvudet.
om jag bara var lite starkare,
om jag var mitt gamla jag. om jag var någon annan
skulle det nog inte vara så.

tejpar över mina sprickor med silvertejp & ingen behöver veta.




Fri vers av Ovillkorligt
Läst 570 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-02-22 16:58



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Bra text med en talande titel; att först uppleva själva erfarenheten innan man sedan namnger den är nog en rätt god ansats. Dikten sedan känns också ganska gjuten och innehåller många olika känslotillstånd. Det finns en viss ånger här och även en upplevelse av resignation och nostalgi. Den skyddande hinnan kan verkligen stundtals vara tunn och man får nog se upp med vilka personer man egentligen släpper in i det innersta och blottlägger sina tankar och känslor för. Känslan av att vilja isolera sig är också välbekant, men samtidigt är den också något ambivalent när man trots allt inte Alltid vill vara ensam. Ibland behöver man ju även känna någon form av tillhörighet. Dock finns det en stark känsla i den här dikten av att åter få vara den man kanske en gång var och en önskan om att egentligen vara någon annan. Någon starkare, någon helare och kanske någon mer levande. På något sätt så ebbar dikten ut i en slutenhet och en ensamhet. Sprickorna tejpas över med glitter och ingen vet egentligen vem man är. Men kanske behöver ingen veta. Och kanske vill man heller inte ens försöka att berätta.
2011-02-22

  F.
Kände igen mig väldigt mycket i den här. Snyggt skrivet!
2011-02-22
  > Nästa text
< Föregående

Ovillkorligt
Ovillkorligt