om jag kunde skulle jag färga dina åskmoln i rött.
jag skulle minnas hur det känns.
om jag kunde skulle jag börja om.
jag skulle inte minnas något alls.

dofter, som tvålen, luktar som någon annan.
den påminner om hur det känns att vara lycklig.
det påminner om hur det känns att vara älskad.
det har bränt sig fast i mitt inre, ensamheten.
när den tuggar på min vävnad blir jag påmind om vem jag är.

men jag vaknar upp utan att veta varför & somnar utan att glömma vad.
sommaren svek mig i år igen. inte konstigt att jag hatar den.
men om nästan ett år får vi le igen, så som vi gjorde. du vet när.
& vi kan glömma kylan & hemskheterna som vinter för med sig.
vi får glömma allt.

men
vilken tur att jag inte minns dig.