målar om mina väggar med rödvin
delar den sista droppen med golvet

ruttnar i blindheten, försöker att få grepp om luften
men snubblar halvvägs och faller.

som avskavt nagellack, blottad och sval.
du har lämnat avtryck i vinden
och varje andetag känns som förvandling.

uppriven; ur ådrorna rinner bara glitter.
suger på mitt förstånd.

så blåser vinden igen,
och golvet känns mindre som hemma.

det är glitter överallt, som blandas med rödvin.
tysta ekon viskar om dig, du är saknad, du saknar.

in i dimman, ut ur ljuset.
genom sorgen, ut i solen.

så håller jag dig i mina armar igen,
och ditt glitter täcker världen.

du är saknad.