Jag minns hur det doftade i din lägenhet.
Hur det blaskiga pulverkaffet smakade i din soffa.
Jag minns de skrynkliga urtvättade lakanen.
De knöliga kuddarna som var svåra att sova på.

Jag minns den tomma kylen.
Och disken ingen av oss ville ta tag i.
Jag minns de fula gardinerna.
Och de slitna halvtrasiga köksmöblerna.

Jag minns den gigantiska sängen.
Och tomheten i den när du inte var där.
Jag minns det tråkiga huset.
Och caféerna vi aldrig besökte.

Jag minns din gula collegetröja.
Som jag alltid tog på mig.
Jag minns den korta resan dit.
Och den långa resan tillbaka.

Jag minns att det inte var Stockholm.
Och att jag önskade att det var det.
Jag minns allt det som var tråkigt.
Och som inte var jag.

Men jag älskar dig ändå.
Trots alla mina minnen.
Så älskar jag dig ändå.