Du vackra kvinna jag beundrar
Du ser mig och blundar

Är jag fruktansvärd i dina ögon?

Ett ohyggligt vidunder som skrapats åt sidan

En begäran att få endast bringa dig lycka
Ett leende på dina läppar

Det ansiktsuttrycket du signalerar
Förvisar mig in i smärta

Sneglar när du hör min röst

Jungfru av skönhet
Fast knutten till en mörk grund

Där mina känslor kastas in i en bottenlös brun

Med hammare bankar du på mitt porslin gjorda hjärta

Men skjuter en pil
Igenom barriären
Infekterar mig utav kärlek

När det väl sprider sig i kroppen

Brinner mina fibrer för dig

Blodet bli varmare
Men sedan

Kyler du ner det

En känsla utav att vara identisk med sand
Då vinden blåser bort mig

Chanslös mot din nonchalans

I mitt inre
Där något är döende
I lust utav att känna dig

Du stänger ut mig

Och allt jag bemöter är din oträngliga skall