en man med ett  längtans blad
står vid stranden

med brustna steg i händer
vari står mina
steg

varur
denna smärta

är jag oh vackra tärna
en seglare
dit vingar

för

till hamn till hamn till hamn

de har rivit alla
fyrbåk

ett
glimrar ännu
svagt

tjockan är för tung
varför
gömmer den

så tillåt
stigen
ber han

oh tärna
oh vackra tärna
är jag då en seglare
så ljuslär mig ingången

tjockan sveper in
lagervis

tärnan lyfter vingar
ser du ej

hennes stämma
var redan av stormpiskor
hållen i klogrepp

instängd

redan

ögonen lägger hon
i havet

i ett sista
försök

natten vandrade stilla
var befann jag mig
i ordvärldars sköljandeljus
ordvärldar
sannhetsvärldar
vävar

orden är pärlgåvor i insikten av det ord är
där vare sig vända ryggar
lögn
svek existerar
där dessa sköldar
svek
lögn
vända ryggar
vikes ut
i ord
av är

i ordvärldars sköljandeljus
lades mina tårar
i kristallskålshänder
såg djupt in i
denna pärla
kula
boll

varsamt lade jag av mina händer
lugnstilla låg de där vid sidan av kristallkulan
långa handskar
handskall
handvill
stilla

stjärnstrålar
gnistrade
dimmans slöjor skingrades

ytan gled sakta isär
sovandeöga kisade
vidgade
frågedunklets oro
det jag såg

en pärla grannådrad
vindar hav eld jordar
allt i saktarörelses
svepande
i varandra

var lugn i det hjärtbladets skrivna
giv icke upp
giv icke
upp

darrade gjorde jag i frossa
liljevit månhand baddade min panna med rosenarom
doft vandrade till
var jag i
apelsinträdsblad
darrade
i skoven
djupgröna
orangeröda citrusiner

var befann jag mig
i ordvärldars sköljandeljus
ordvärldar
sannhetsvärldar
vävar

orden är pärlgåvor i insikten av det ord är
jag bugar mig inför ordens bud

vandrar i kvinnodalen
ditin vare sig klor eller slaganfall når
ditin sablars klingor ej når
dit klingandesteg når
där allt andas är
icke
frågenär

andas när mitt hjärta i stjärndalens måndal
var mig nära närhet
slut vingar om
mitt inre
håll mig samman i de steg
vilka slår mig
så hårt
där
befann jag mig

frossan steg ur
darrade gjorde jag ej mer
i min kvinnoskrud
var jag

de skiftade mina lakan
salviaskålar brann
timjankvistar stod i cirkel doftande tröst
basilika lades runt mina händer
repets hårda knut
löstes
svagt hördes
klockan i tornet
pendelljus
regnade
in

de lyfte mitt feberheta huvud gav mig kumminte att dricka
sovvaken vilade jag ut
ur bröstet växte snödroppe
mina kala grenar
sökte de
väcka

de slöt mina ögon
däri lyfte jag av mitt ansikte
skyddslös hänvisades jag till sensibla fingrar
vilka likt balsamdroppar föll mjukned
spridandes värme
cirklande
porlandeströmmar
mina läppar rördes
av fjärilslätta
beröringsvärmande
ömhet
kärleksregn

var
var
 jag

gör mig icke illa

var
är
jag

i drömländer
i en godfamn vilken hör
hör ditt hjärtas svaga flämtande låga
vilken lyfta dig
bär dig
in i
är

i ordvärldars sköljandeljus
ordvärldars
sannhetsvärldar
vävar
orden är pärlgåvor i insikten av det ord är

så
vandrade
natten

så är det