Tunna såpbubblor seglade förbi.
Det var en tidig morgon i februari.
Såpbubblorna seglade förbi utanför fönstret.
Den tidiga vårvintermorgonen
ägde något nytt i barndomsmönstret.
Vem blåste såpbubblorna?
om inte jag själv här inne
ifrån mitt egna barndomssinne.
Det var inget nytt,
såpbubblor kan skapas enkelt och lätt.
Det var såpbubblor som
nyss hade flytt... återskapas
i en liten lätt blåsning,
som åter seglade förbi med all sin rätt.

Jag seglade förbi.
Det var en tidig morgon i februari.
Jag kommer lätt tillbaka på nytt,
när dåliga tankar flytt.
Sitter vid mitt fönster,
bildar egna nya tankemönster.
Jag kommer med all min rätt,
på rätt köl igen.
Det var då ... det gör jag nu,
åter denna vårvintermorgon.