Pupill

 

Tid

var det äldsta som
hittades


Husen hade stora
kroppar

moln rörde sig från
fönster till
fönster



Regn föll

ett barn kunde inte ha ritat dem
mer levande

 

Bland lodgröna
pelare

spårade jag dit

talade som
arvsmassa

tömde röda insekter
på ljus

 

Det var också därute
jag för första gången såg dig
sparka fram en klänning av
blod ur snön

 

 

Ännu kan jag se hur staden
kryper

genomskinlig

som trafik kring
parken

Fri vers av Ulf Lagerholm
Läst 1639 gånger
Utvald text
Publicerad 2011-02-28 09:23

Skriv ut
Spara som PDF

ej medlem längre Hårresande vackert! 2015-10-23

Iréne S Räisänen Underbar rytm och innehåll! 2015-10-21

i af apa välskapad varelse, denna lilla resa som verkar sträcka sig över oändliga vidder tid... 2015-10-20

Gunnar Hilén ord man själv hoppats kunna skriva....jag ser texten som genialisk i sina bilder...."tid...var det äldsta som hittades"....arkeologisk existentialism....fy fan va jag saknar ditt språk i dagens poeter ! 2015-10-19

Den försvunna En del dikter förmår att mäta både tiden och loda avståndet i rummet. Det här är en sådan dikt. Arvet som en arkeologisk artefakt och historien om människan som muskelminne, berättelse och geografi. Den väjer inte för vare sig gott eller ont – om det ens är adekvat att tala i de termerna i det här sammanhanget. Språket är vackert. Men framförallt är varje ord betydelsebärande. 2011-04-25

Dr Jimmy Johansson The 777 Rösten din sjunger sångens sjudande hymn där svalget sväljer gommens talande tunga. Du hummar hes i nynningens vrålande skri där ingen går fri. Dina läppar lapar läppjandes lungnets lama liv där näsan nyser och ingen fryser. Dikten diar tungans tama tapp. 2011-03-05

resilient Du har ändrat dig. Bara blivit mer av allt. Det här är en fantastisk dikt. "Husen hade stora kroppar moln rörde sig från fönster till fönster" som en film från när jag var liten, ännu inte bliven människa. Sedd från barnvagnshållet. 2011-03-05

Janne Så bra skrivit du bejakar verkligen bra vad du ser och upplever i denna innehållsrika text 2011-03-05

Elaine.S "Ännu kan jag se hur staden kryper genomskinlig" Vad är tid och vad är en stad om inte något som ständigt förändras framför våra ögon. Det finns något tydligt som dina ord vill förmedla, något enkelt och oförfalskat. Sökandet efter ursprung. Som att se staden som en detalj med innehåll när man ser rakt igenom den och låter den landa inom. En stad och dess tid kan stanna där för att aldrig bli glömd medan man lever vidare och inte låter den betyda mer än så... och inte mindre än så. Bara så. Har läst och burit orden med mig ett tag, så här har de landat hos mig. Dina ord är alltid en utmaning att ta sig an och det roar mig mycket. Det är för mig poesi när den är som bäst. 2011-03-05

© Birgitta Wäppling Det är ett äventyr att läsa den här dikten. Du bygger upp en känsla, målar stråk av det upplevda, allt blir till en skimrande vy som läsaren skådar genom diktens öga Titeln är också den talande, i all sin korthet. Koncist och kondenserat. 2011-03-04

Eva Langrath Du skapar en stämning och en nyfikenhet när jag genom pupillen reser genom orden från den första frasen till den sista, och skapar mig egna bilder av vad som hände i staden medan tiden gick. 2011-03-02

Bodil Sandberg En ren och skär njutnig att läsa dessa vackra rader jag tycker mig finna en känsla av en tid som spänner genom då och nu..och som om något tillfullo omvälvande har skett och hänt i mellanrummet där....du har ett underbart språk Ulf och du kan sannerligen skapa de mest poetiska strömningar.. detta alster är ypperligen måleriskt fängslande i mix av dovare och ljusare toner som berör på djupaste djupet en helt fantastisk dikt!varm applåd! 2011-03-02

Monika A Mirsch TID i pupill - pupillen i tiden - njuter av din dikt och låter den sakta samlas i min tanke och fylla hela mig 2011-03-01

Fredrik P. /moln rörde sig från fönster till fönster/ är en livgivande bild med stor visuell kraft. /...tömde röda insekter på ljus/ en för mig magisk vers. /...såg dig sparka fram en röd klänning ur snön/ ord som sätter fart på min fantasi. slutstrofernas lugna betraktande av staden känns som en mjuk landning. utmärkt poesi med andra ord! 2011-03-01

PeterB Jag tycker om den här dikten därför att den ger mig många olika bilder och känslor. En del kan jag ta på, en del bara ses och känns och jag tror varje läsare skapar sina egna upplevelser och du levererar med råge. Det gör dikten fylld och bottenlös. Det gör dikten bra. Tack för god läsning. 2011-03-01

Bubamara - Maria Zakrisson Jag väljer att stanna efter de tre första styckena. Iakttar barnen och ler. För sen blir det krångligt. Orden faller inte in lika lätt. Jag tappar bilden. Ungefär som myrornas krig på tv. Antar att det är så det är. Att du ändå når fram genom alla rader fast jag vill vägra se. 2011-02-28

Lena Renman "moln rörde sig från fönster till fönster" Hårresande bra! Inte bara ordens innehåll utan även placeringen i förhållande till rader och till andra ord. Tänk om staden är på väg ut ur blodomloppet. Lena 2011-02-28

Noomi Sjöberg. Väldigt fin text!! 2011-02-28

Nina Nightwish Mycket målande, härlig text.. 2011-02-28

Hans Christian Tack för en berörande dikt "Det var också därute jag för första gången såg dig sparka fram en klänning av blod ur snön" Mästerligt ! Tackar gott för läsning. 2011-02-28

*nanna* Den här kan man inte skriva "Vacker" om =)...stark däremot. Färgstark. Färgsprakande bilder. En dikt som berör...mycket. 2011-02-28

Erik E Smith Den här dikten skiljer sig från många av dina dikter. Den fick jag lägga åt sidan, vända och vrida på, iaktta, lukta på, för att se vad den hade att förtella mig. Hur du styr språket är mästerligt. En resa utöver det vanliga. Denna känns som du kastar ut bilder i fontänstänksexplosioner och fryser dem i luften. "Tid var det äldsta som hittats däromkring" Sedan fortsätter det med en sekvens efter sekvens av frusna bilder. Känslan levandegörs sedan i bilderna genom att husen har stora kroppar och molnen blir levande, rörliga i fönstren. Jag bugar djupt och åker sedan på en röd omrusk. Du är mästare på att få dina ord rörliga och promenera runt och leverera känslor. Slutet blir bara stigmatiskt. Inget blir utslätat. Tack för att din poesi finns. 2011-02-28

Max Poisé Här finner jag ett lästempo som jag tidigare inte funnit. Något som blir melodiöst och rent i min syn. Blir också imponerad av de ordval som studsar på ett genomtänkt och berusande sätt. 2011-02-28

Berit Robin Lagerholm En dikt som känns väldigt abstrakt fast den är så konkret. Så svårfångad trots att den är så påtaglig. Motsatser och kontraster leker kullerbytta här. Men den är väl som linsen, öppnar och sluter, registrerar och fryser ögonblick till klara bilder. Denna dikt känns så, som en massa bilder åker omkring, stannar och far vidare. Otroligt fint hur du sätter motsatsverkligheter på sin spets. Hur du väver in det yttre med det inre. "Staden kryper" Du för dansen. Du är duktig. 2011-02-28

Aisha tycker om hur texten rullar fram och skapar bilder bakom mina ögonlock som en gammal film lätt ryckig och i dis gillar speciellt raderna med klänningen 2011-02-28