vi kliver på glas du och jag
och vi har inte vett nog att ta på oss några skor

och glaset kommer från allas glömda sorg
och splittrar ljuset från underjorden att blända oss flera gånger om

men våra sorger är inte glömda riktigt än
men en dag, en dag växer vi upp

dom skapar oss en lag
men egentligen är det våran frihet dom tar

välkommen till lyckans obefintliga torg
hälsar en skylt oss, som ett hej då

och vi kliver på glas du och jag
dag efter dag

men en dag är vi inte längre barn