174 dagar, nästan ett halvår
det är svårt att skriva om det här
det var och är så hårt och vasst
hårda tankar och vassa känslor


Som vassa bitar tränger det sig in
mest under ögonlocken, in i och
i bröstet hopas,
hopar sig, något tungt
för dig andas jag tungt


BOOM var jag i spinn men där
& då sökte jag skydd för stormen
hos den enda som kunde skydda
när du vände allt upp och ner
var jag tvungen att söka skydd
såsom hon hade gjort


minns inte mycket, minns att
finna ro i någon där du var en
vind som välte allt i sin väg
sedan kom hemligheterna, sex &
en axel att äntligen vila emot


boom boom boom så
det slog, så det dödade
fan ibland tror jag att jag inte bara
krossade dig när
jag vände ryggen till


fortfarande i kaos, jag var i spinn
och har aldrig blivit igen
jag var i spinn ja men något nytt
fylldes av mjukt och böljande vatten



det var så kluBOOMvet
och vad jag BOOM än gjorde
fanns BOOM du inte kvar
och jag försökte hålla mig fast
men jag förlorade mina vänner i
förvirringen


jag var inte din till våren
ibte heller kommer jag någonsin bli
det fanns tid, det fanns ögonblick
men
vi tog den inte
vi tog den aldrig


jag vet inte om jag spinner längre
ibland ibland händer det, när
jag är ensam i tystnaden & då
är det skärande ångest först
sedan snurrar det men nu
nu är det bara skrämmande


vi slet ut varandra, när vi
hamnade på bristningsgränsen
slog du dig ut, slet dig loss
hårdare än någonsin
det var du som slogs och skrek
jag grät och du hatade
och jag förstod det


BOOM


aldrig har det gjort så ont att släppa
att såra
jag fick aldrig ens
förklara mig men främst
så fick jag aldrig hålla om dig
inget avsked, avslut. bara en enda
hård uppmaning


BOOM
du var borta för alltid
du var iväg för att
aldrig mer återkomma


såsom jag skrek
kan jag aldrig förklara
men jag hade återigen henne
gråta hos fly till
söka skydd hos


och som jag trodde överlät jag
allt till henne men
jag insåg att din del inte blev ersatt
den fanns alltid kvar den är aldrig död


så hon smög in och växte
växte då olikt dina explosioner
inte en plats förändrades men plötsligt
var jag något nytt i någon annan
plötsligt var jag samma igen


jag fick aldrig ett avslut
en annan början tog vid
ibland hoppas jag att du stundtals
kan vara glad för min skull,
minnas utan smärta i merparten
av kroppen men sedan inser jag
att jag sällan klarar av det själv


jag vet inte om jag slutat spinna
men jag är någon annanstans nu
våren har gått och jag
fanns inte
bad dig vänta men
sprang själv ifrån dig


174 dagar sedan
jag hoppas någon annan kan göra
det jag aldrig lyckades med,
och göra det snart










jag är rätt hel nu, tack