åh helvete


i april förra året minns jag fan inte ens vad som hände men det finns inte en chans att det var speciellt bra. nu sitter jag här med solljus i nacken. har inte en egen tröja på mig. den är hennes

jag har med andra ord maniskt och blint slagit mig fram för fan hörrni livet är ingenting vackert, fan hörrni det vet ni. den som inte ser det lever lika blint som jag har den senaste tiden.


man kan lära sig att hitta gnistor. små flammor och sedan rena rama mordbränder där elden står som stolpar mot himlen och svart tjock kvävande rök täcker himlen som ett hölje



åh helvete. det är nu mer än ett halvår sedan jag ens rörde mitt eget blod. fattar ni det? att det är borta så länge. jag har blivit blind eller har jag det? kan livet KAN DET vara funktionellt. gå relativt smidigt inte sluta i att man ligger där med höftbenet och kinden mot ett kall golv och huttrar KAN DET bytas mot

att det är hon som har sina fingertoppar mot min höft och andas blött men varmt mot min kind medan jag stirrar ut i det mörka rummet och ändå ändå känner mig trygg

kan man lära sig allt det där eller är det bara jag som blivit blind