Jag sitter på perrongen.
Och väntar på mitt tåg.
Tåget som ska ta mig hem.
Det är fredag.
Och det är helg.

Folk ser stressade ut.
Men ändå glada.
För det är fredag.
Och det är helg.

Folk skrattar.
Pratar.
Tjattrar.
Flirtar.
Ler lite extra mot okända människor.
Bara för att det är fredag.
Och det är helg.

Jag ser mig omkring.
Det är människor överallt.
Med färgglada kläder.
Spännande dofter.
Klirrande kassar.
Förväntansfulla blickar.
För det är fredag.
Och det är helg.

Mitt i allt kaos ser jag en man i vit kanindräkt.
Han tar av sig kaninhuvudet och skakar på sitt hår.
Han ser svettig och trött ut.
I handen håller han en klirrande kasse.

Plötsligt ler han.
Han lägger kaninhuvudet under ena armen.
Och styr stegen i rask takt mot Ropstenståget.
Han kastar mig en blick som säger.
Nu är det fredag.
Så nu tar jag fan helg!