den inre oron

bjuder oss alltid tvivel

och bör nog så göra

för att hålla oss

i ett jordnära

och i ett

tacksamhetens grepp

att yvas innan

spelar på sorgens strängar

för kanske blir tingen

inte som vi vill

och då garderar tanken sig

så inte besvikelsen ger tårar

utan blicken vändes

och vi nya vägar ser

(c) tk.