Du kom på dagen
ögonen var fuktiga av sorg
en konung hade rasat
blivit blott ett skämt
ett minne är kvar av någon
älskad, som nu dig skrämt.

Ändå så rev minnet dig
i bitar och smärtan brände
vem kan förstå varför
någon gör som han gjorde
så långt ifrån all värme
och allt som han borde.

Du grät mycket den dagen
kanske den käraste vi har
så oskuldsfull och sårbar
med blott din längtan kvar
varför ville han inte se dig
du ville ju bara, ha en far.

Vi står här och väntar
på att få omfamna dig
vi lovar med hjärta och tårar
att ändring ska det bli
den tiden med kyla och svek
ska vara för alltid förbi.

Vi hoppas du kan tro oss
och vila tryggt i detta
en plats där du kan vara
den mest underbara av vän
den du är, mitt lilla hjärta
och vi kan se älvglöden igen.