Där havet möter sand
Där gick jag längs det som kallas strand
Längs med gränsen där gick jag där två världar möts
Ensam i tankar, mina skor och ögon blöts
Vänder huvudet mot väster, ser träd och grönska i all sin prakt
Det trygga livets cykler, traskar på i välkänd takt
Landets innehåll har skönhet och där vet jag att jag får ro
I själen kan jorden låta tryggheten bo
Ser mot öster och det väldiga havet där vågorna slår
Så vilt och lockande så långt ögat når
I dess djup döljes allt liv vi bara ytan kan se
Där finns faror som lurar, havet kan ta och havet kan ge
Att dyka ned i det okända är en lockelse som få
Allt eller inget, denna maxim fungerar så
Havet innehåller skönhet och där vet jag att jag får ro
På stormiga hav för att låta passionen gro
Stranden är lång, vid gränsen jag går
Havet sköljer bort mina spår
Då ser jag en bit längre bort
En glasflaska vars innehåll är fortfarande torrt
Skyddat av glasflaskan ärgad av, tid, vind och väder
En stark symbolik därav framträder
För flaskan är stark men har ej samma värde
Som dess innehåll , ett papper från de lärde
Men besvikelsen är stor då jag finner att pappret är blank
Mina förväntningar sköts hastigt i sank
Men då i flaskan som jag håller i min hand jag ser
Något som gör att jag inser och ler
Att svaret på gåtorna jag så fruktlöst söker finna
Finns plötsligt framför min näthinna
För i flaskan min spegelbild jag ser och flaskan är i min hand
I mina ögon finns svaren som tar mig i land
I mina ögon finns svaren som sätter mitt hjärta i brand