Hon ligger där nu,

slickandes om sin käft

vetandes sitt värde

sin kraft!

Och hon bor i mig...

Denna katta, som blir till puman

när dagen blir till natt

tills gryningen återtar makten!

.. blodsmaken, den underbara...

Hon känner av, markerar

vältrar sig, tar över!

Offret kan inte undgå,

att fångas i hennes våld.      

... rinner ännu en gång nerför min strupe...

Kärleken, åtron, behovet

blir konstant, när gryninsljuset tar över

och blodet åter, sipprar nerför käftens glatta yta!