Gata upp
gata ner

bland raderna
på pappret

jag smeker ut,
drar, värper ut,
klistrar dit små små bokstäver

små bilder av själar
ute på en resa genom natten
genom dagen
och de drar sig inte för att
komma andra nära

Intensiva poesisjälar
andas djupa andetag
ömsom snabba
och dom springer
rakt in och ut via
små och stora ventiler
likt fiskarnas gälar.

På trappsteg gjorda av
hopskrynklade tidningspapper
försöker poesisjälarna
veckla upp det dom en gång tappat.

Om man anstränger sig i den tuffa stormen
kan man faktiskt höra deras steg
i deras avgjutna gamla spår.
Jag är en av dom och jag hör

hör tunga suckars steg
som trycker nästan pressar ut formen
men även med fjäderlätta fötter
sprider dom sitt ljus
lika mycket som mörker

och jag skriver för jag är en poet
nej en poetinna
som strör ut mina frön och nötter.

Jag känner av intensiva poesisjälar
som vill bygga ordhus

bilda ord
orda om en bild
och någonstans bland alla
få
vara en bland alla andra

ändå sin alldeles egen poesisjäl.

Mina steg vill väcka
jag vill måla av min
nakna poesisjäl

egentligen hela tiden...

men jag vill även bygga annat
för att i min helhetsbild må väl.

På grund av mina längtande fingrar
förväntande händer
lägger jag gärna hela min själ här

i denna intensiva ordvärld.

Tunga suckars steg
ord för ord in mot hjärtat
för min oskrynklade tidningstrappas skull
för dig som läser och begrundar

gör jag hela min poesisjäl varm och kärleksfull.