I varje litet hörn ser de på mig
iaktar de steg jag tar
och de jag inte förmår att ta
rädslan biter i mina ben
hela skelettet skakar, klingar, rasslar
och jag ser dem i ögonen
men blicken ekar tomt, tungt
ihållande
äter sig in i mig, biter, gnager
jag tar aldrig sats
för språnget till mitt liv
ett stup
rädslan för tomheten, ensamheten
intet har blivit min identitet
kvarlevor av mitt mod
slukas av min brand
i denna livliga dans känner jag mig ett med
den kalla famn, min själsfrände
låtsasleken har bara sin början
jag tar på mig min mask
jag stannar bredvid stupet
det språng som skulle bli
mitt liv