Ögon fyllda av hat, blicken så svart
De har stannat på min näthinna

Ögon så vackra, själens spegel säger dom
Men så mycket smärta

Jag försöker radera, sparka sönder bilden av när dina ögon svartnade så...
Jag försöker finna en förklaring till vad jag gjorde där då...

Jag vaknar om natten av att handen du höjde är på väg att träffa min kind... Hur ska jag kunna glömma allt agg jag möte den natten, hatet jag aldrig förtjänat..

Dina ögon blev små och ovala, ditt leende var fyllt av hån... Musiken du spelade var för att jag skulle må ännu sämre...

Va hände? Hur ska jag någonsin förstå?

Varför står jag kvar här? varför vill jag inte gå?