Det svarta grenverket sträcker
sin nakna yta
över en grå himmel
och ber om nåd.
Kontrasternas mörka fågelflock
drar fram och åter
likt pendylen vid tidens urverk.
Alla väntar de på något,
alla andas samma rädsla,
evig flyger längtan.

Den vackra färgrika staden
står ensam frusen
runt ett bistert landskap
som en isig vind.
Ögonblickens tickande väntan
sår hopp och förtvivlan,
som sången om fred på Jorden.
Alla väntar man på något,
alla andas samma rädsla,
evig flyger längtan.

De vita böljande havsvågorna lyfter
dödande landet
genom vilande kuster
och vibrerande mark.
Förfallelsens dystra svanesång
spår hopp, men sjunker
och skådar svagt tidens ände.
Alla väntar vi på något,
alla andas vi samma rädsla,
evig flyger längtan