Isande tystnad

innanför dörrarna.

Hemmet så kallt, ödsligt

skönt, att vara här i detta nu!

För det kan vara värre,

det domderas, kvävs!

Krävs blind lydnad, hotas, slås,

rena gestapo fasoner!

Ja, det var det utryck 

han använde mot mor!

Men det var han som var vår Gestapo!

Det var han som skrämde till lydnad!

Nu, smög mig till badrummet.

Duschade av gyttjan.

Njöt av värmen och den stillheten

som bara var min.

Pang! Boom!! Dörren var öppen.

skrik och gap. Uuut ur duschen!

Dolde mig i handuk, sprang till rummet mitt

som jag aldrig fick stänga dörren till!

Alla mina saker på golvet. 

Han har återigen slängt ner allt!

Vad söker han nu?

Vad har jag slarvat bort?

En sax? En kam? Alltid var det något!

Dygnet runt kunde han riva ner himmel och helvete..

~~~~~~~~~~~~

Tårarna rinner på mig nu!

Det är sant! Det är verkligt!

Allt som hänt har format mig

mer än vad jag vill erkänna!

Jag är sådan mot mina barn!

Mot mina älskade tonåringar!

Domderar, skriker!

Har svårt med orden Förlåt mig.

Har flytt så långt! Sagt upp bekantskapen!

Men han formar mig fortfarande! 

.. åååh mami!!!

varför gav du upp????