Inklämd mellan främmande

människors liv.

Blir jag sakteligen alltmer

galen.


Skogsturken och hans silikonstinna

tjej skriker hela jävla dagen.


Skogsduvan, ja han låter så - han

på andra sidan sovrumsväggen, då

han tar till runken.


Och den mulliga blondinen under mig

elefanterar när hon går på sina hälar.


I fönstret som vetter mot gatan

gestaltar nåns morsa en sköka

utan ett endaste knyst.


Här i huset som Gud glömde och

Satan förvaltar är det aldrig aldrig

tyst.


Och jag, i mordiska tankar,

oroligt, av och an vankar.