Det går inte.
Du får inte göra såhär.
Det var ju så fint.

Du gör så att.
Jag går sönder.
Går i bitar.
Faller ihop.
Blir till damm.

Sätt ihop mig.
Gör mig lycklig.
Fnissig.
Så som det var.

Då jag blev kär.
Du sa att du ville.
Ville vara med mig.

Du sa vad du ville.
Vad du ville göra med mig.
Sa att jag var fin.
Att jag var vacker.

Nu går jag i bitar.
Jag är inte vacker.
Jag är inte söt.
Jag är inte fin.

Du tycker inte det.
Du sa.
Att du ville sova jämte mig.
Krama mig.
Pussa mig.
Smeka mig över ryggen tills jag somnar.

Vart tog den över?
Gnistan.
Den fina.
Den som gjorde mig generad.

Du fick mig rodna.
Fast du var många mil ifrån mig.
Du fick mig att vilja.
Vilja ha dig.
Här hos mig.

Jag vill det fortfarande.
Ha dig i min famn.

Men du vill inte.
Och nu går jag sönder.
Går i bitar.
Faller ihop.
Blir till damm.

Nu samlar jag mina tårar.
Går till sängs.
Gömmer mig under täcket.