Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hur tar man sig egentligen upp?

Förstår du att jag inte är hel?
att fasaden faller och jag kan inget göra åt det

Ser du hur jag kämpar varje dag?
för om jag råkar slappna av så faller allting igen

Alla bitarna i mitt pussel har fallit i golvet
nästlat sig in under mattan och bakom soffan
Och jag han inte hitta allt igen, jag får inte ihop bilden
jag har glömt hur den ska se ut...

Förstår du när jag inte är där,
att det är för att jag är så trasig att jag inte kan stå upp?

Syns min smärta?
för jag känner mig så genomskinlig och trasig att den nästan måste synas...

Jag har nått botten

Jag famlar efter en hand men ingen vågar gå så nära kanten
Är jag bortom allt hopp?

Glädjen är borta, viljan finns inte mer, orken har tagit slut
Hur tar man sig egentligen upp?


Hur kunde jag låta Dig ta allt ifrån mig?




Fri vers av aaniee
Läst 483 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-03-19 13:41



Bookmark and Share


  cilax VIP
Fin, vackert skildrat, rörande
Se bara till att trasighet, smärtan, glädjelösheten inte blir ett våtvarmt omslag, en kär snuttefilt som ersätter livet.
2011-03-19
  > Nästa text
< Föregående

aaniee