"och minns du i fredags när den där Ellie..."
"Haha, åh, ja!"
"...hade på sig den där. Alltså vad var det egentligen?"
"Fult, jag vet inte."
"Men du vet när Mikael..."
"Ja!"
"Han gick fram till henne och bara 'tja snygging'."
"Så lättlurad."
"Stackarn."
"Varför avbryter man varandra hela tiden?"
"Vadå, vad menar du?"
"Man lyssnar inte på varandra, ju."
"Vad?"
"Jamen, som nyss, när du berättade nåt och jag höll med fast jag inte visste vad du skulle säga."
"Men det visste du väl, alltså ungefär?"
"Jag vet inte. Man bara svarar innan man vet vad den andra ska säga, man vill hålla med så gärna."
"Jag fattar inte. Eller kanske."
"Man vågar inte säga emot, jag bara tycker som du direkt. Jag skulle känna mig helt borta om jag inte visste vad du snackade om. Man bara håller med."
"Jo, när du säger det. Faktiskt, lite så, kanske."
"Man kan inte lita på andra."
"Nja, jag vet inte, oftast kan man väl det. Kanske att man håller med varandra bara sådär IBLAND. Men det är bara småsaker."
"Man är så egoistisk, pratar bara om sig själv."
"Egentligen är det kanske inte SÅ viktigt att lyssna. Om man inte orkar, menar jag."
"Men kompisar, man måste kunna lita på sina vänner, faktiskt. Att de VILL lyssna och inte bara låtsas."
"Men hallå, allt är ju inte så himla intressant heller."
"Du borde inte lyssna på vad jag säger, egentligen. Jag säger så mycket skit."