Toppen av lycka.
Inget mer att klättra på,
alla trappstegen är slut.
Jag blir höjd rädd.
Känner hur mina fötter tar myrsteg ner.

Jag kollar inte uppåt något mer.

Toppen måste göra ont att falla från.
Jag vet inte, det är första gången.

Jag hoppas det är en illusion.
Att jag är lagom lycklig.
Står i mitten av stegen.
Med fortfarande mod att klättra upp.
Att jag inte tar myrsteg ner.

Det som skulle hjälpa mest var om du ler.