I småskolan hade jag med mig mina filmstjärnebilder, sådana som man samlade på, på den tiden. Typ ishockeybilder men med filmstjärnor. Jag hade många bilder på Elizabet Taylor för jag tyckte att hon var vacker och sedan hade jag sett en film med henne och Lassie. Jag tyckte den filmen var så fin.

En äldre flicka i skolan tittade på mina bilder, och jag sade stjärnans namn som det stavades för jag hade ännu inte börjat lära mig engelska. Den äldre flickan sade då så förnumstigt att hon hette Tejlor, men du läser inte engelska än väl? Nej, sade jag, men efter det, så sade jag också Tejlor.

Elizabet Taylors make omkom i en flygolycka och jag minns att jag låg på köksgolvet och läste tidningen och tittade på bilderna på det störtade planet och på bilden med Elizabet och hennes barn. Jag grät för jag tyckte så synd om henne, men mamma tröstade mig och hjälpte mig att klistra in bilden i en skrivbok som jag hade.

En stor stjärna har gått bort, men liksom hon satte spår också i en liten flicka i norden har hon satt spår hos andra människor runt om i världen.

(c) tk.