så ofta frågar jag mig smärtan i mitt bröst

vilken river mig

slungar mig emot vasständer

käftar

malande

rovdjursslitande

de såg ej rovdjurens sannliv

hungern vilken drev dem närmre än de bar vilje till

de jagade ej i rabiestörst

de frågade

tackade

åt sig mätta i lovsångsjubel

det var röken vid kokeldarnas stenring

de såg ej deras hungersnöd gjord

av  ägandedreglande skövlandehänder

såg ej gryten

ungarnas gnistrande livlek

makan makens kärleksögon

de vildas frias harmonisånger

såg ej hennes hans

kärlek

elden vilken brann vakande i skogen

stammarna silade

gnistorna

kammade lågornas

flammornas

mening

stövlar släckte elden leden

den slutade aldrig pyra

meningen blåser nu

lätt däri

så

ofta

frågar jag mig smärtan i mitt bröst

jag vet dess

namn

och det får mig att vilja förenas med trädens kronor

ett vaggande blad i snodda fingrar

fågel  vingad flyger moln

fjäril dansar ängsljus

kysser ditt ansikte då du badar sol

det är den ensamnes

namn

jag vet dess namn och frågar smärtan

varför

kan ske

är jag en rovdjursmoder

vilken gråter mitt blods tårar

av orörda fingrar i vårens spirande