mjukt stryker natten förbi din själ
du står ensam,
vackerheten är slående

de långa skuggorna är skarpa konturer
ett levt liv

klipporna ritar kanterna mot skyn

månen är blek och ny


du blickar över mil
alldeles alldeles lugn

helt i frid


spejar, väntar

lyssnar på gångna dagar
rör dig ej


du smälter in i de flytande

utdragna

föränderliga


blockeringar av ljus
utgör