För alla er som inte har något riktigt hem,
som ligger vakna på gatan till fyra halv fem.
Ni som samhället vill gömma undan i någon liten vrå,
utan att låta er en riktig chans få.
Det är ni som skall höras,
så nu måste er situation få framföras.
Så välkommen till Stockholm min stad,
välkommen till Sverige och vårt lands huvudstad.
Det är så svinigt kallt på gatan så grå,
där ligger det människor och dom är inte få.
Dom är fler än du kan ana,
man fattar inte hur de pallar men det har blivit till en vana.
De är utfrysta ur samhället och passar inte dess normer,
vi är som tennsoldater utgjutna ur samma jävla former.
Om vi inte har jobb bostad och familj så klassas vi som samhällets botten,
man kan ju inte hjälpa att man drog nitlotten.
På plattan vimlar det av pundare och knark,
samhället måste hjälpa den som inte är så stark.
Annars kommer människor nätter få tillbringa ute så kalla,
det går inte i längden utan allt kommer förfalla.
I Stockholms förorter pågår det strid,
varför inte bara låta allt vila i frid.
Om alla kunde ge och dela med sig av kakan,
skulle kanske alla här få sova med lakan.
En del ser ned på människor för att de knarkar eller sina kroppar tvingas sälja,
men det skulle de aldrig ha gjort om de själva fick välja.
Då skulle de säkert sitta i en varm lägenhet med en familj vid sin sida, inte ligga ute på gatan och lida.
Det är inte lätt att orka leva på detta vis kan jag tänka,
så därför ville jag dessa rader till alla människor i Stockholm skänka.