Fredag förmiddag - precis innan tolv
innan stormen välte över
och ingenting var sig likt...

och efter stormen kom dyningarna
dom som inte följde någon form
dom som bara bekräftade förändringen

och sedan kom tvångslugnet
det som gjorde det möjligt
att inte agera - "noll reagera"

och därefter följde sömnen
i flytande form utan krav
och ångesten som var borta (fast den skrek i bakgrunden)
men jag fans inte där - för jag var ingen och ingen skulle göra
ingenting - mera än bara vara

och jag VAR! - Var ingenting och jag nöjde mig att vara där bara lyssna, finnas och läka...


Vakum - det är ingenting
men det är det - jag är
stillhet

möjligtvis tystnad
fast med volym

och
tiden fortsätter att gå...
fast jag ligger kvar...

i sängen på avd. 36
och jag lever...