Ge mig inspiration. Snälla, ge mig.

Jag behöver skriva något bra, något fint och något användbart.
Men mitt huvud är tomt. Jag ser inga ord framför mig.

Jag känner inte fingrarna domna bort och fösa sig närmre tangentbordet för att långsamt, långsamt trycka på en av tangenterna. Detta händer inte, och det leder absolut inte till en vacker dikt om vardagen, inte just nu.

Låt mig bli föst. Låt mina fingrar...blöda ut orden. Låt mig.