Det hade varit så lätt att säga att allting är okej just nu.

Allting är inte okej just nu, mitt liv har just raserats och jag kan inte ta mig ur spillrorna. Jag står skjuten, blodig och nedsprutad av all möjlig smutsighet.

På gatan ligger sårade bitar av jaget, det jag och
det mig som varken vet ut eller in längre.

Detta jag som inte kan gå rakt på trottoaren,
detta jag som inte kan fokusera på en punkt på samma gång.

Kanske blir det bättre, det vet jag inte just nu.
Det enda jag vet är att den jag älskar, det är du.