kära skrivarvän.

trots att jag försöker, kan jag aldrig nå dit du har nått. jag känner med dig när jag läser dina texter. du penetrerar mitt hjärta så som ett svärd penetrerar en modig riddares rustning. eller som penetrationen vilken sker i alla tider, orgasmiskt, kosmiskt, förföriskt och dunkande. jag vill hitta mig själv i dina texter, men det är omöjligt. det mesta du skriver om inkluderar häftiga spritkvällar och sex med folk som du är kär i men som inte är kära i dig tillbaka. jag brukar inte ligga med de människor jag gillar. detta är ett misstag du bör lära av mig.

jag ligger sked med fienden i hopp om att när de vaknar upp kanske, bara kanske, kan de inse att jag är värd att vara gillad. jag har förstås fel. när vi vaknar upp vaknar vi oftast upp på olika ställen ute i världen. han i sin lägenhet med en hora bredvid sig och en sexig kroppshållning. jag i någon främlings lägenhet, med ångestfyllda tankar och dålig självkänsla.

kanske är det värt att skriva en rad för att för en gång skull släppa dessa tankar som frenetiskt tickar i mitt huvud.

kära skrivarvän,
tack för att du givit mig inspiration till att fullfölja mitt liv.