dagens ännu silverspindel

spann trådar

pensel

mjuk

målade

i kvällssolögas glödkol

dansar jag stigar aldrig vandrade

av pensel

mjuk

målade

lade mig i vilohöljes

granrisbädd

svarta svanvingars sveper

gråskimrande ur molnsvanar

vita seglar de guldpärlade

väckes av en lätt smekning

trodde dig stå vid min bädd

drömmen var det vilken smekte mina ögon

hav förbarmande över mina drömmar

kasta mig icke till

kloreven

mina nakna ben

nu vitnade ligga i ökensanden

naknare än så kan jag icke bli

älskade

då dina sånger tystnat

lyss då till vinden vilken spelar mig

sjunger min bröstkällas stämma till dig

då du fryser i ökennatten

sätt dig vid min hjärtglöd

och då du passerar ökenstädernas övergivna

skall jag svalka dina ögon med soltonens harmoni

med soprandroppars klara färger

älskade

då dina sånger tystnat

lyss då till vinden vilken spelar mig

sjunger min bröstkällas stämma till dig

lyfter dina fötter ur

brännheta splitterglasprismors oäkta

giver dig vingar flyga in i oasens

hennasmyckade händer

älskade

hör då hur jag sjunger er kärleks lov

naknare än så

kan jag

ej

vara