hon begrundar de mörka
skuggorna under ögonen
de som funnits där i så
många år


blickar inte emot helheten hennes
denna avsky
pressar läpparna emot spegeln
blundar och skiter i resten


spegeln kall, inuti henne
hörs ett skrik, önskar att
hon kunde smula sönder
spegelbilden och försvinna



gömd i hörnet
badrumsdörren låst
bort från allmänheten
sår och ärr
hamnar i gråzoner ingen förstår


släpper tag om kniven
tar upp kniven
Släpper


försöker ropa på hjälp
finns ingen hjälp att få
beredd på att ge upp




behåller tårarna
distansen

hellre i mörker
kryper sakta in till natt
hon känner sig bäst hemma
vid alla orena tankar
orena vätskor


tryggt ensam
bland demoner