För en liten tid
blommade du upp
stannade kvar

för att se och känna
hur gott det doftade
att leva fullt ut

Så plötsligt stängdes en dörr
mitt framför din näsa
och en stor mur reste sig omkring dig

Hela din tillväxt
blev en klängväxt
en murgröna
som ivrigt sökte ljus
men du fann, tråkigt nog
endast mörker och sten...

Du upphörde inte att spira
Där emot slog du rot i stenen
blev hård och härdad av vinden
den hårda vind som fick
dörren att stängas framför din näsa

Din inre blomma
fick snart ett nytt kraftmönster
ur ett helt nytt livsperspektiv

För en lång tid framöver
kom du att stanna upp ibland
för att se och känna
hur gott det doftar att leva
och att till och med leva
en stund och en dag i taget

Samtidigt kunde du till sist
trots allt du varit med om

leva livet helt och hållet fullt ut

och ditt liv har verkligen fått
en gudomlig, frisk och fräsch doft
som jag hoppas aldrig någonsin ska ta slut...