Hon vaknade av att det ringde på dörren. Hon tittade på klockan och de digitala siffrorna visade fyra och femtio. Vem ringer på dörren så tidigt på en lördagsmorgon tänkte hon. Hon svepte morgonrocken om sig och då ringde det på dörren igen.

Hon öppnade dörren den lilla biten som säkerhetskedjan tillät. Utanför stod en man som hon kände igen som grannen bredvid. Hon kände honom inte, hade bara sett honom gå förbi hennes köksfönster när han gick till sitt garage. Han tittade in och försökte sticka in handen. Hon frågade vad han ville, men han svarade inte utan stirrade bara med stora ögon på henne. Hon frågade återigen vad han ville, men han gurglade bara något djup nere i halsen och drog hårt i handtaget. Hon blev rädd och visste inte vad hon skulle göra. Kanske var han sjuk? Hon vågade inte släppa in honom och hon tyckte heller inte att hon kunde ringa till polisen. Hon drog igen dörren när han släppte greppet om handtaget. Efter det lyssnade hon vid dörren en stund men hon hörde inget där utanför. Hon öppnade dörren efter en stund och tittade ut i trapphuset, men inget syntes eller hördes. Kanske hade han gått in till sig. Hon gick fram till porten och tittade om han fanns ute på gården. Men, nej, hon såg honom inte.

Helgen gick och aktiviteterna avlöste varandra så hon tänkte inte så mycket på vad som hade hänt tidigt på lördagsmorgonen. Hon hade inte sett grannen heller så hon tänkte att det nog var ókej med honom.

När hon närmade sig sin bostad på måndagskvällen såg hon blåljus som svepte runt på husen. Ambulansen stod utanför hennes port och hon undrade vem som var sjuk. Det bodde två äldre damer på tredje våningen så hon tänkte att det nog var någon av dem som blivit sjuk.

I trapphuset såg hon att hennes grannes dörr var öppen och att en polis stod i hans hall. Polisen hälsade och undrade om hon kände honom som bodde där. Hon svarade nej, men sedan berättade hon om lördagsmorgonen för honom, och då berättade polisen att han hittats död precis. En arbetskamrat hade undrat varför han inte hade hört av sig under måndagen och kört hem till honom för att se efter.

Många tankar av avsky och skuldkänslor för sig själv och sitt handlande, hade hon känt i flera år. I början skyllde hon på sin ungdom, sin oerfarenhet av sjukdomars symtom och att hennes rädsla kanske hade dödat en människa. Efter dessa år hade hon förlåtit sig själv och försonats med att människor handlar efter sina erfarenheter och har dem inte dem rätta, då kan de heller inte agera rätt när, situationer främmande för dem, uppstår.

(c) tk.