inspirerad av lottapåbråkmakargatan
DET GAMLA MISIONSHUSET
jag minns saknaden när jag efter några år
varit borta från den by jag växt upp
kom tillbaka såg att något saknades
förstod inte först vad det var, men efter
en tid och många promenader genom byn
förstod jag vad det var som saknades
och var så tomt efter
det var det gamla missionshuset som alltid stått
efter vägen, granne med den gamla skolan
som revs när en ny och modern byggdes
än idag på mina promenader saknar jag det
gamla trivsamma missionshuset där jag gick
i söndagsskola och det på den övre våningen
var till för scouter
ett hus en plats där jag trivdes där jag någon
även såg mig, jag minns kaminerna som det
eldades i kalla vinterdagar hur skönt det värmde
och sprakade från veden som vaktmästaren
la in med jämna mellanrum
jag minns kapprummet där vi hängde upp våra
jackor la mössa och vantar på hyllan ovanför
där krokar och hängare var anpassade för oss
barn under dom vuxnas hängare och hylla
den stora salen med alla bänkar och längst fram
där en trappa ledde upp till det stora podiet
som var omringat av ett vackert snidade
stolpar större i början på mitten och slutet
däremellan var dom smalare om jag inte minns
fel var dom målade i blått och vitt
jag minns sparbössan där vi la en slant varje söndag
en svart pojke som nickade som tack för bidraget
till behövande barn i på andra sidan jordklotet
jag minns dom gånger jag hade en fem öring
att lägga i sparbössan då kände jag mig glad
annars var det mest ett och två öringar
så söndags skolboken där vi klistrade in bilder
om det vi fått berättat för oss det var en glädje
när terminen var slut och boken var full av bilder
men ibland fattades det bilder det var dom gånger
jag varit sjuk och då gapade en tom ruta mot
mig i boken
jag har två böcker kvar dom lyckades jag rädda
en gång för länge sedan när jag kom hem till
mitt barndomshem och mamma höll på att städa
och tänkte slänga bort saker jag ägt som barn
två böcker fanns kvar i högen som hon var på väg
till soptunnan med dom tog jag hand om och har
bevarat dom väl sedan dess dom är ett minne från
det gamla missionshuset ett fint minne där även
vuxna såg mig trots att jag var liten och mycket blyg
anits 13 april 2011