Paniken i hennes röst var det som fick mig att vakna till.
Jag höll hårt i hennes hår, insåg att jag slog henne.
Den spruckna rösten av allt skrikande, tände mig.
De tårfyllda ögonen som bad om nåd, satte eld på mig.
Jag kastade ner henne på golvet, hon hostade blod.
Jag var hård, hon skulle bli bestraffad.

Jag tryckte ner henne hårt, särade på hennes ben.
Hennes vädjan var som honung för mina öron.
Jag tryckte in i henne hårt, och tog all hennes värdighet.
Lämnade kvar ett skal, som jag med tiden skulle forma.
Den jävla horan, uppkäftig som få.

Hon ska få lära sig.