Feberyran tog med henne i en förunderlig dröm.

Bildsekvensen bestod av:

Lysande grönska.

Varmt solsken.

Morgondis bort mot skogen.

En vit sjukhussäng av äldre modell.

Sängen hade skira tyger, vitt täcke. Där låg hon och såg detta vackra runtomkring sig. Ungdomar i vita kläder dansade runt sängen. En violinist och en cellist spelade dova sövande toner. I händerna höll dansarna blommor från ängen, vilka de lade på hennes täcke. Det var gullris, blåklint, vildrosor, rallarros, vitmåra och teveronika i en underbar blandning.

När hon vaknade feberhet var drömmen både vacker och skrämmande, men när hon tänkt efter, mest vacker.

(c) tk.