jag känner att varje gång jag går förbi någon som har kärlek i hjärtat som ligger och gror och bara vill ut, ut, ut.. då känner jag att jag vill leva lite extra just för den människan. jag törs, jag vågar, jag kan! sätt dig ned, vila ditt bräckliga hjärta, jag rider ut din storm och tar dina kärleks alla kamper. för jag kan, jag är varken frasig som en våffla eller fragil som en gammal dams hand. nu går vi. vi klarar det här. jag klarar det här. du klarar det här! sedan bryter jag ihop. jag tänker: jag vill också ha kärlek i hjärtat som ligger och gror och bara vill ut, ut, ut. sedan vänder jag och traskar hemåt. i mitt huvud regnar det.